Titti Knutsson Blogg

Du gamla, du fria …

Så här i nationaldagstider kan det väl passa bra att kommentera den svenska nationalsången? Jag har länge haft lite trubbel med den. Eller egentligen alltid. Jag har aldrig varit så mycket för det där nationalistiskt pampiga, och de för mig tydliga referenserna till stormaktstiden i andra versen har jag alltid funnit smått vämjeliga. Det var verkligen inte någon trevlig period i Sveriges historia.
Ni vet, de här:

Du tronar på minnen från fornstora da’r, 
Då ärat ditt namn flög över jorden;
Jag vet att du är och blir vad du var,

Som ordvrängare har jag dock lärt mig att ord alltid går att förstå på mer än ett sätt. När det gäller de här tre raderna intalar jag mig därför numera att de handlar om de fornstora dar när det gamla fria och neutrala Sverige hade en självständig utrikespolitik. Den där perioden när solidaritet med fattiga länder och folk var en lika självpåtagen som självklar plikt – en politisk hållning som färgade av sig på allt och som formade självbilden för åtminstone min generation skolelever.

Den tredje raden får bära hoppet som jag har, att svenskarna i gemen fortfarande skulle uppskatta en sådan politik, i både ord och handling. Och att det är det som får oss att vilja leva och dö här.

PS Jag har skrivit om det här tidigare. På facebook. Hoppas ni som läste det har överseende :)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *