Textmakare Knutsson

Arkiv för kategori Lyrik

Dikt i ETC

I fredagens nummer av ETC.nu, nummer 5 2009, finns min dikt ”Frusen mark” publicerad.
Den är så här:

två skränande nötskrikor
sju svirrande stjärtmesar
sexton södergående sångsvanar

fyra hundägare, tre hundar och
en högrest kvinna till häst

inte ensam men spårlös
går jag, blek som en huldra
på barfrusen mark
nästan osynlig
men delaktig

tjugofyra sju
femtiotvå

Dikt i ETC.nu

I fredagens nummer av ETC.nu finns en av mina dikter publicerad under vinjetten ”Orden”.
Den handlar om vulkaner och kommer från en omläsning av Lille Prinsen, händelserna i Burma i höstas och en allmän känsla av att det är hög tid …

 

vi måste sota vulkanerna
underhållet är för länge försummat

nu mullrar det i djupen,
något rör sig där inne
där nere, där borta
och här

vi måste resa oss ur våra bekväma små stolar
lämna de sköna solnedgångarna
och sota vulkanerna

för nu ökar trycket där inne
där nere, där borta
och här

det ryker redan ur rämnorna

 

Lyrik i ETC

I fredagens tidning publicerade ETC denna dikt som kom till efter en konsert med Lasse Winnerbäck i somras.

På gräset

Vi är nästan tio tusen
där på gräset
och vi kan alla sångerna

Vi är de räddaste människorna
i hela Söndermarken
och ändå vågar vi stå där
på gräset

Vi står där och sjunger och
landar oblygt
helt nära varandra
där på gräset

Efteråt på pendelperrongen,
busstationen och stadens gator står det
ingen soldat
på barnens tröjor står det
ingen soldat
och på de medelålders kvinnorna och
de vältränade unga männen står det
ingen soldat

och jag hoppas det är sant
att vi aldrig tänker inordna oss

Att vi fortsätter
stå på trotsigt sommargräs
fast vi inte törs
och dela sångerna
fast vi inte vågar
om vår eviga längtan
till varandra

Ja, vi stod där och sjöng alltså. För mig blev det till en manifestation mot maktlösheten och rädslan som jag inte kommit i närheten av sedan de globala demonstrationerna den 15 februari 2002. Låten ”Ingen soldat”, som avslutar samlingsalbumet ”Efter nattens bränder” har för mig kommit att handla om detta. Att stå där tillsammans. Obeväpnade. Men ändå.

Lyrik i ETC

I fredagens nummer av Dagens ETC finns en dikt som jag skrev under ett besök i vår norra vildmark. Eftersom den inte publicerats i nätupplagan och eftersom man tyvärr fått in ett ”Du” i början som inte ska vara där, följer den i sin helhet nedan.

över fjället
andas livet så nära
som molnen

kroppen jag bor i
går stark genom riset

piparnas svarta droppar klagar
från de spridda stenarna
vråken ritar tecken i vinden
från andra tider

alla ser mej
här är jag
ensam med alla andra här

alla dem jag vill möta
har redan samlats här
var de än finns
eller inte

vattnet spricker kallt men vänligt
över kåsans kant
och foten

vi behöver inget mera

Trösthaiku på årets mörkaste dag

isen sjunger om
vinterns stilla tid som ger
vår och mänskor mod

Varm september

Jag längtar kylan
krispiga mornar som is
luft lik iskallt vatten

Jag längtar regnen
tunga våta moln som tömmer sig över landet

Jag vill tvingas gömma mig inne
Använda veden jag huggit

I stället får jag denna felaktigt varma september
Tankar dammiga och torra