Titti Knutsson Blogg

Vardag i skuggan

Det händer att jag vaknar mitt i natten med ett förslag från mitt undermedvetna på hur jag ska lösa en eller annan berättarteknisk fnurra. Det är däremot mycket ovanligt att andras texter tränger rätt ner i djupet och blandar sig i mina drömmar. Jag kan faktiskt inte minnas att det har hänt förut men Astrid Lindgrens ”Krigsdagböcker 1939-1945” har gett mig mardrömmar, så där surrealistiskt verkliga som bara drömmar kan vara.

Astrid läser, och skriver, om kriget som rasar alldeles intill Sveriges gränser. Hon förfasar sig över nyheterna som når henne genom tidningar och radio och över de personliga vittnesmål hon tar del av på sitt arbete på brevcensuren. Hon förfasar sig, hon är tacksam och hon skäms. Hon är tacksam att regeringen lyckats hålla Sverige utanför kriget men skäms över den tyska permittenttrafiken som tillåts på svenska järnvägar. Hon är tacksam och skamsen på samma gång över familjen Lindgrens relativa välstånd. Hon skäms och förfasar sig samtidigt som hon arbetar, sköter hemmet, firar barnens födelsedagar, gör utflykter och annat sådant som en vanlig liten människa kan hitta på att göra i sin vardag. Som vi alla gör, hela tiden.

Kanske är det därför hennes anteckningar tränger igenom alla mina försvar. För att hon låter de bekanta vardagbestyren hjälpa mig att komma nära och får mig att fundera på om någonting egentligen har förändrats. Människans grymhet manifesteras fortfarande strax bortom vår vardag. Fanatiska ideologier lockar även idag till sig de mest utsatta och besvikna och förmår dem att begå de mest bestialiska handlingar, så att de skrämmer vettet och kärleken ur oss andra. Och vi traskar på i våra vanliga små vardagsliv i skuggan av denna vetskap, utan att kunna göra annat än att skämmas. Utan att kunna, eller utan att våga.
För det kan väl ändå inte vara så att vi inte orkar? Att vi bara är lata? För vilka är vi då?
Bara små lortar, gott folk. Bara små lortar.

Eller som Astrid skriver:
”Vad vi är avundsvärda, som är i den situationen, att vi får och kan hjälpa.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *